Annas blogg
Okategoriserade

La Gran Final!

På lördag smäller det. Best of the best. Suveräna serievinnaren IKSU mot serietvåan KAIS Mora. Mer rättvist kan det nog inte bli. Men först lite reflektioner kring vad som ledde lagen dit.

 

Mora mötte så sent som i måndags Täby i en femte avgörande semifinal. En semifinalserie som bestått av idel hemmasegrar och denna match blev heller inget undantag.

 

Mora var bäst matchen igenom och Täbys vapen var att kasta långbollar på ruggigt starka Louise Wickström som placerat sig framför Moras mål. Det såg ut att vara ett lyckat drag då Wickström vinner alla närkamper dock hade hon förbaskat svårt att få bollen i mål.

 

Täby tog ändå ledningen efter ett felpass av Tone Einstulen som Jennifer Stålhult relativt enkelt snappar upp och passar Sofie Karlsson som hittar en lucka (eller var det en passning till Moa Tschöp på bortre stolpen?).

 

Tone fick annars mycket beröm av kommentatorerna och visst är hon snabb och stark men jag ser inget resultat av att springa ett varv runt planen i de ofarliga ”korridorerna” och sluta upp på samma plats som man startade på. Det är effektivt om man ska fördriva tid men i underläge så hade man kunnat göra annat med bollen under den tiden.

 

Kul att Anna Wijk gör ett brunkar-mål och dessutom sliter och visar hjärta med skottäck (som bland annat leder fram till 4-1).

 

Annars vart det en del hawai-spel i andra perioden och hade Wickström träffat bollen så hade det slutat annorlunda men det var inte hennes kväll. Kvällen tillhörde någon annan.

 

Det var Therese Karlsson-show. Hon har varit fantastiskt bra tidigare matcher men då lite i skymundan med läckra vickningar och assister. Denna match vågar hon gå på eget avslut. Så vill jag se henne spela, så girigt och modigt som den matchvinnare hon är. Man kan tro att hon är blyg som inte ler efter mål men det är rejält modigt att våga gå på eget avslut. För man kan ju missa men man kan också göra 6 mål i en avgörande semifinal och ta sitt lag till SM-final.

 

IKSU då. Ja, de hade spelat till sig ett bra utgångsläge mot Pixbo med tre ”matchbollar”. I fjärde matchen hade de ledningen ganska länge i tredje perioden men Pixbo åt sig in i matchen och spelade med deras karaktäristiska tro och lugn på att ”det kommer ordna sig”. Isabell Krantz tog ansvar och kvitterade med 1.30 kvar att spela. IKSU visade upp lite nervositet efter det och Pixbo tog över spelet i sudden men efter ett omdiskuterat domslut som Frida Norström snabbt uppfattar så frispelar hon Julia Nordin som superkallt drar Hjorting och avgör. IKSU var sett över flera matcher förtjänta att vinna matchserien men anmärkningsvärt är att när det avgörs så är det inte någon av deras elva landslagsspelare som kliver fram utan det är de som inte är uttagna i landslag. Något som jag anser är både IKSUs styrka men också deras svaghet.

 

Jag lyssnade på SSL Dampodden där IKSUs tränare Andreas Harnesk hyllar Cornelia Fjellstedt och säger att hon är den kreativaste spelaren han vet och att hon har väldigt hög innebandy-IQ. Jag kan hålla med. Hon hittar alltid på något finurligt och annorlunda som intresserar oss i publiken.

 

IKSU har vissa spelare såsom Norström och Fjellstedt som får byta position ofta. Dessutom så byts det ofta i formationerna framåt. Några byten hit och dit och ibland rullar de på fyra vänsterforwards. Jag har alltid varit lite tveksam till sånt.

 

Många coacher gillar att spelarna ska vara redo och sedan ska coachen säga fem namn som hen anser är heta och de ska in nästa byte och sen nästa byte är de fem andra och sen fem andra. Nya konstellationer hela tiden alltså. Jag vet inte om dessa coacher verkligen tror att det är det bästa för laget eller om de gillar att coacha och ha makten lite för mycket.

 

Jag tror att många spelare fokuserar mer på att inte göra misstag än att våga avgöra när de spelar med ”kniven mot strupen” på det sättet.

 

Oftast tar det något byte innan man kommer in i det och innan man kommer igång med snacket och när man väl gjort det så är det dags för nya medspelare.

 

Det jag vill komma till är att även om Fjellstedt och Norström klarar av och stimuleras av att flyttas runt så kanske inte deras omgivning klarar av det lika lätt.

 

Harnesk frågas även kring det faktum att han har fyra bra vänsterforwards (om nu alla bara kan spela vänsterforwards?). Johanna Hultgren som var poängbäst i kvartsfinalen fick börja på bänken i semin och i sista matchen nu i semifinalen fick Amanda Delgado Johansson sitta sista perioden. Jag förstår att det är tight om platserna och stor konkurrens men en sådan spelare som Delgado Johansson anser jag alltid ska spela i avgörande lägen.

 

Det är ju absolut utvecklande att spela i olika formationer och på olika positioner men på lördag handlar det inte om att utvecklas. På lördag handlar det om att vara bäst och det ska bli jäkligt kul att se vilka som är det.

 

På lördag med start kl.12.00 får vi svaret.

 

Ses!

 

 

 

 

 

 

 

Anna Jakobsson

Kommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.

Fler artiklar